Hello Mathias, my name is Terry Venables

Vi gjorde en fantastisk match och vann med 6-0 och jag gjorde 2 mål. Ted Buxton hade suttit på läktaren och scoutat matchen efter uppdrag av Terry Venables, en av Englands största fotbollstränare genom alla tider. Han hade själv spelat i Chelsea, Queens Park Rangers, Crystal Palace, Tottenham samt även i det Engelska landslaget. Som tränare har han tränat många storklubbar bl.a. Barcelona, Tottenham, Leeds och även Engelska och det Australiensiska landslaget. Ted var på uppdraget då Terry hade köpt det engelska ligalaget Portsmouth FC för 1 pund (10kr då). Jag visste inget om detta förrän 2 veckor efter vi hade spelat den sista matchen mot Kalmar FF. Vi hade då blivit mästare i Division 1 södra med IF Elfsborg och skulle spela i allsvenskan 1997. Vi firade stort på torget med ca 30 andra personer som var på stora torget där vi åkte omkring på lastbilsflak.

En vecka efter så ringer min hemtelefon på Döbelnsgatan 68a där jag bodde ihop med min bror Jonas, jag lyfter på luren och på andra sidan säger en engelsk röst: Hello my name is Cathrine, I´ve got Terry Venables on the other line for you. Mitt hjärta bultade som aldrig förr, är det DEN Terry? Han som jag nyss sett på tv när han ledde Engelska Fotbollslandslaget till en semifinalplats under EM i England 1996 bara några månader innan detta samtalet? Eller var det Elfsborgssupporten och imitatören Jörgen Mörnbäck som spelar mig ett spratt? Många tankar som hann gå genom mitt huvud.

Hello Mathias, sa en röst i andra änden, my name is Terry Venables. Jag trillade nästan av stolen, hans engelska uttal sa mig att inte kan detta vara någon annan än honom. Han berättade då att Ted Buxton hade fått i uppdrag att scouta matchen Gunnilse-Elfsborg på Hjällbovallen i Angered utanför Göteborg. Han berättade att han fått så bra referenser av mig från Ted att han ville köpa mig till Portsmouth direkt. Jag blev väldigt smickrad och vi kom fram till att jag skulle komma över och hälsa på, samt känna på miljön i och runt klubben. Jag hade ju knappt varit utanför Borås innan detta.

Över till England

Jag flög över från Landvetter och blev upphämtad av en klassisk Bentley, Terrys egna bil som sedan tog mig från London Heathrow ner mot sydkusten och Portsmouth. Väl framme skulle han visa mig Fratton Park, Portsmouth FCs hemmaarena. När vi var framme så förstod jag inte riktigt, för det fanns ingen arena där vi hade parkerat. Det var bara en stor vägskylt med både lagets namn och arenans. Det visade sig att på utsidan av arenan var det bostäder och innanför låg självaste planen. Vi gick in på planen, det kändes så intimt, sittplatserna kunde nästan ta på spelarna som kastade inkast, så nära planen var läktaren. På den tiden var det alltid fullsatt. Portsmouth har några av dom bästa supportrarna i England, ljudmässigt. Klubbens största supporter heter John Anthony Westwood, som för övrigt ändrade sitt namn till John Anthony Portsmouth Football Club Westwood under 1989. Utöver det så har han 60 st Portsmouth tatueringar samt PFC ingraverat på sina tänder.

Efter en vända på kansliet åkte vi ca 30 min till träningsanläggningen, en betongbyggnad som var väldigt kall, omklädningsrum nere och en mindre restaurang uppe. Det fanns 8 fotbollsplaner att träna på. När vi anlände skulle laget byta om för att gå ut och träna. Terry frågade om jag ville vara med, jag svarade ja direkt! Det kändes helt självklart. Adrenalinet pumpade och jag hade aldrig varit så redo att kasta mig ut på plan.

Väl ute på plan så var det en kille som förmodligen hade fått till sig att ta hand om mig. Han heter Lee Bradbury, han kom att bli min bästa kompis och vi hörs av än idag. Lee var från Isle of Wight, en liten ö utanför Portsmouth. Han hade kommit till klubben från armén ca 1 1/2 år innan jag anlände. Träningen var rolig, det small som fasen i närkamperna och det var en del galna killar i laget. Det var bra för mig att få känna på skillnaden och om det passade mig ifall att jag skulle välja att flytta. Terry Venables höll inte i så många träningar, men denna var han med på tillsammans med sin hjälptränare Terry Fenwick. Fenwick är en Engelsk Landslagsman, duktig fast oftast nämnd som den sista spelaren som Maradona dribblade bort när han gjorde sitt drömmål 1986 i VM.

Det gick väldigt bra på träningen, jag gjorde många mål och vann avslutningsövningen innan träningen var färdig. Efter träningen åkte jag och Terry, med sin chaufför upp till London. Vi skulle äta middag på Terrys egna restaurang/klubb som han ägde då som hette Scribes West. Detta var en fin klubb som krävde medlemskap för att få komma in och låg i det fina området Kensington. Det blev Terry, Ted och en kille som heter Tom Lawrence och jag som skulle äta. Tom var fotbollsagent som var relativt nytt och Terry tyckte jag skulle använda honom i denna affären. Väl efter middagen så kom det fram ett kontraktsförslag på bordet och hur dom ville knyta mig till sig i 4 år….

Fortsättning följer…

Mathias Svensson, VD